Syftet med EU:s inre marknad är att företag ska kunna nå kunder i alla EU:s medlemsstater. Det har blivit lättare än någonsin i och med internet och e-handeln. Som en del av strategin för den digitala inre marknaden arbetar Europeiska kommissionen för att säkerställa att visionen för EU:s inre marknad förblir en realitet även online. Europeiska kommissionen invänder mot vissa praxis som enligt kommissionen utgör hinder för EU:s inre marknad. Geoblockering är exempel på en sådan praxis som EU försöker hantera genom reglering.
Förordningen om geoblockering antogs efter att EU hade noterat att geoblockering ledde till direkt och indirekt diskriminering av kunder i olika EU-medlemsstater vid försäljning online, vilket underminerar syftet med EU:s inre marknad. Geoblockering är den praxis att företag förbjuder kunder, utifrån geografisk plats, från att komma åt deras varor och tjänster. Genom förordningen om geoblockering är det förbjudet att geoblockera kunder i EU-medlemsstater. Syftet är att alla EU-kunder ska ha lika tillgång till varor och tjänster, oavsett kundens nationalitet och bosättningsort eller ursprungsland för bank- eller kreditkortet (eller annat betalningsmedel) som används.
Sedan den 3 december 2018 är det förbjudet för handlare som är verksamma i EU att geoblockera EU-konsumenters tillgång till betalningar eller webbplatser/appar i enlighet med förordningen om geoblockering. Det betyder att EU-handlare inte längre kan neka till att handla med en EU-konsument på grundval av dennes nationalitet.
Om du är en handlare som är verksam i EU och erbjuder varor och tjänster till kunder i vissa EU-länder påverkas du sannolikt av geoblockeringsförordningen. Det finns några typer av företag som är undantagna från geoblockeringsförordningen, bland annat leverantörer av audiovisuella tjänster, hälsovårdstjänster och transporttjänster. Om du är osäker på om ditt företag omfattas av dessa undantag rekommenderar vi att du pratar med dina juridiska rådgivare om just dina specifika villkor. I den här artikeln beskriver vi vad du behöver veta om geoblockeringsförordningen och vilka åtgärder du bör överväga för att efterleva den.
Om kunder använder betalningsmetoder som handlaren vanligtvis skulle godkänna får handlaren inte avsiktligt blockera betalningar från dem på grundval av att de befinner sig i vissa EU-medlemsstater.
Exempel: Om ditt företag säljer t-shirts online till kunder i EU och godkänner kreditkort från ett specifikt/givet varumärke i Frankrike får du inte aktivt blockera betalningar med kreditkort av det varumärket från kunder som är baserade i Italien (vilket kan utläsas av kunders IP-adresser, angivna adresser eller banken som utfärdat kortet som används för betalning).
Företag får inte blockera tillgång till sina webbplatser eller appar på grundval av en EU-kunds plats eller IP-adress, såvida det inte är tillåtet enligt nationella lagar eller EU-lagar. Det här förbudet innefattar även ett förbud mot att automatiskt omdirigera EU-kunder till en lokal version av en webbplats utan att de uttryckligen har samtyckt till det.
Exempel: Om en kund med bas i Spanien vill komma åt ett företags tyska webbplats (dvs. en webbplats som är riktad till den tyska marknaden) får det tyska företaget inte blockera åtkomst eller omdirigera till en webbplatsversion som är avsedd för den spanska marknaden utan att kunden uttryckligen har samtyckt till det. Även när det finns ett uttryckligt samtycke ska originalversionen av webbplatsen fortfarande vara tillgänglig för kunden.
Ja, möjligheten att köpa varor eller tjänster måste finnas för alla EU-kunder. Däremot innebär inte geoblockeringsförordningen att handlare måste leverera varorna eller tjänsterna till kunder över hela EU. Handlare är fria att välja inom vilket geografiskt område de fysiskt levererar varorna eller tjänsterna.
Exempel: Om ett företag specificerar att det endast levererar varor till irländska adresser och en svensk kund gör ett köp, förväntas företaget bara leverera varorna till en irländsk adress. Den svenska kunden måste då ordna för att hämta eller skicka vidare varan från den irländska adressen.
För att undvika alla missförstånd ska det stå tydligt på handlares webbplatser till vilka länder de levererar.
Ja, geoblockeringsförordningen tar hänsyn till att handlare kan behöva vidta vissa försiktighetsåtgärder för bedrägeribekämpning. Därför är det tillåtet för handlare att göra följande:
Neka till att leverera varor eller tillhandahålla tjänster när en handlare har rättmätiga, objektiva anledningar till att en betalningstransaktion inte har initierats. Det kan till exempel vara om en handlare har övervägt många olika delar av en transaktion (till skillnad från att enbart förlita sig på kundens nationalitet eller platsen där kortet har utfärdats) och fastslår att några av dessa delar är tecken på bedrägeri.
Neka eller tillämpa andra villkor för en betalning om den inte uppfyller kraven för Stark kundautentisering (SCA) i PSD2 (om du vill veta mer om Stark kundautentisering kan du titta i Stripes guide till SCA som finns här).
Det bör noteras att SCA är en ny metod för att autentisera onlinebetalningar (eller verifiera en kunds identitet innan en onlinebetalning godkänns) som är obligatorisk för de flesta transaktioner i EU från och med september 2019. I korthet innebär SCA att betalningar måste autentiseras av kunden genom information eller enheter som bara kunden skulle kunna känna till eller äga, till exempel ett lösenord eller en mobiltelefon, och biometriska data som ett fingeravtryck. Det kunde hända att handlare inte kunde åberopa undantaget förrän betalningsbranschen anammat SCA i sin helhet, vilket skedde under 2021. De flesta EU-marknader implementerade gradvist SCA under de första månaderna av 2021, och Storbritannien var en av de sista marknaderna som implementerade SCA före tidsfristen den 14 september 2021.
Företag som erbjuder varor och tjänster till kunder i EU måste se till att deras webbplatser/appar inte är diskriminerande mot onlinekunder i EU. De behöver granska uppgifterna på webbplatsen och appen, kassaåtkomsten samt verktygen för att bekämpa betalningsbedrägeri och blockera IP-adresser med hänsyn till förbuden i geoblockeringsförordningen. Företagen bör i synnerhet kontrollera följande:
Webbplatsen/appen innehåller tydlig information om leveransbegränsningar.
Verktygen för bedrägeribekämpning nekar inte automatiskt bank- eller kreditkort (eller andra betalningsmedel som annars kan användas på webbplatsen) från vissa EU-medlemsstater.
Verktygen för att blockera IP-adresser blockerar inte automatiskt kunder från vissa EU-medlemsstater som använder webbplatsen eller appen (såvida det inte är tillåtet enligt nationella lagar eller EU-lagar). De omdirigerar inte heller kunder till en lokal version av webbplatsen utan att kunden uttryckligen har gett sitt samtycke.
Om du har några frågor eller bara vill veta mer får du gärna höra av dig till oss.
Slutligen är det här inlägget endast avsett som ren information och ska inte betraktas som juridisk rådgivning. Om du har behov av juridisk rådgivning gällande frågor som vi tar upp här rekommenderar vi att du pratar med dina juridiska rådgivare.